Mentalitet SWH

 

Trots att över 300 hundar utbildades och användes som blind hundar vid blind hunds skolan i Dordrech och vissa även arbetade som räddningshundar så är inte Saarloos Wolfhond en kvalificerad brukshund. Trots L. Saarloo’s ansträngningar misslyckades han med att utbilda sina hundar till polis hundar. Skyggheten och flyktbeteendet hade fullständigt trängt undan känslan för attack. De var varken skarpa eller stridslystna och därför är denna ras fullständigt obrukbar som skydds eller polishund.

En del av de utvalda hundarna visade sig ändå ha goda träningsegenskaper och det rasen verkade mest lämpad för va att utbildas till blind hund. På 50-talet tog den första Saarloosen examen från blind hundsskolan och som mest utbildades 24 hundar om året. Intelligensen som rasen besitter och att följa djungelns lag var det som gjorde att de verkade speciellt lämpade för detta. L. Saarloos favorit hund Yro klarade på 60-talet ett test som gjorde den till räddningshund. Men varg ursprunget gjorde sig påmint, hundarna var väldigt försiktiga och reserverade. Men tanke på dagens trafik skulle en Saarloos inte alls vara lämpad som blind hund.

Inget har ändrats och idag tillhör en arbetande Saarloos Wolfhond undantagen. L. Saarloos hade förvisso inte avlat fram en utmärkt arbetshund, vilket var tanken från början, men dock en ny ras som påminde mycket om sin förfader vargen både till utseendet och uppförandet. Dess vänliga karaktär och naturliga utseende talar för sig själv och man kan ändå säga att L. Saarloos lyckades med sin avel.

Åren efter L. Saarloos död ökade den okontrollerade aveln och en del av de goda utmärkande särdragen försvann. Det finns misstankar om att även andra raser avlades in under den tiden tex. Alaskan Malamute. Det var inte förrän Raad van Beheer i Nederländerna erkände rasen 5 juli 1975 som den okontrollerade aveln upphörde. Och 1981 erkändes rasen av FCI.

Idag är Saarloos Wolfhond en trevlig familjehund, en kamrat att uppskatta och väldigt barnkär. Men det är inte en hund för vem som helst. Vad beträffar vård, hälsa och utfodring är en Saarloos ganska anspråkslös, men man måste veta hur dom ska tas. Dom måste hela tiden tränas. Trots att dom inte är lämpade som bruks hundar så går det fortfarande att träna dom. Det gäller att vara konsekvent, och med otroligt mycket tålamod, kärlek samt positiv förstärkning kommer man uppnå lydnad. Agility är något som passar en Saarloos och det är dess envishet och självständighet som kommer ge framgångar snarare än total lydnad. Den är väldigt intelligent, speciellt när det gäller att lösa problem. En Saarloos är mer än andra hundar beroende av rang ordningen. Chefen måste vara chef och det är så hunden måste uppfatta honom/henne annars är inte denna stora, starka hund kontrollerbar. Detta kräver lite kunskap om varg och hundbeteende, de har ett tydligt min och kropps språk och är lätta att läsa.

För det första, ett utmärkande drag hos vuxna Saarloos är att dom inte har samma valp beteende upp i åldrarna som andra hundar. Detta valp beteende är det som gör de flesta hundar lättare att hantera och att dom har viljan att behaga. En Saarloos uppför sig därför mer undergivet än lydigt.

De andra utmärkande draget hos Saarloos, som märks mer och mer allteftersom dom blir äldre är reservationen mot allt okänt. En Saarloos är väldigt känslig för förändringar i vardagslivet. Inget undgår deras skarpa sinnen. De uppför sig nästan reserverat mot varje främling. För en varg i dess naturliga miljö är detta en livsviktig egenskap, för att domesticerat djur är det nästan bara irriterande.

Detta gör att en Saarloos är otroligt bunden till sin familj och den lämnar inte sin ägares sida. Därför ska man vara beredd redan från början att alltid ha hunden omkring sig och inte lämna den. Det är allmänt känt att en Saarloos inte klarar ensamhet längre stunder. De har väldigt stor separations ångest och kan bli otroligt destruktiva om de lämnas ensamma. Att lämna dom i bur eller hundgård är inte att rekommendera eftersom flock instinkten är för stark och den kommer bara att klara ett par timmars vistelse där. För dom är att bli lämnad ensam det samma som i det vilda, lika med döden. En valp eller unghund kan inte hitta föda själv, därför kommer en ung hund med naturligt utvecklade instinkter att göra allt för att hitta sin familj. Även de mest säkra burar och kennlar kommer inte att motstå en Saarloos utbrytnings försök särskilt länge.

Som vakthund är inte en Saarloos speciellt lämpad. Även om den kan skälla så gör den det sällan. Till skydd är den totalt olämplig då den både sakna skärpan och viljan att attackera.

Vad beträffar vargar så måste dom tas ut ur lyan och socialiseras så tidigt som i tredje levnadsveckan för att bli ordentligt präglade av människan. Vad gäller hundar är detta mycket lättare och präglingsperioden är längre. För en Saarloos Wolfhond är det viktigt att ha kontakt med människor mellan tredje och sextonde levnadsveckan. Under denna period ska valpen ha kontakt med så många människor som möjligt och det är viktigt att alla dessa bidrar till att valpen får en positiv erfarenhet av människor. Det är i början uppfödarens uppgift och senare ägarens.

Det är inte ofta man ser reserverade valpar eftersom det är först efter åttonde levnadsveckan som detta beteende kommer fram. Även en bra socialiserad Saarloos valp kan helt plötslig utan någon som helst anledning bli reserverad. Det plötsliga uppdykandet av skygghet blir en radikal förändring som valpen och måste åtgärdas. Om valpen är skygg från början beror detta på att den inte är tillräckligt socialiserad eller att den har ärvt skyggheten från sina föräldrar. En sådan valp bör man ta avstånd ifrån eftersom det kan skapa problem i framtiden.

Även om en Saarloos visar sig vara reserverad när den blir utsatt för ovana situationer är det viktigt att ändå gång på gång utsätta den för dessa situationer, så att den vänjer sig och inser att det inte är farligt. Det är väldigt viktigt hur man som ägare uppför sig i dessa situationer. Lugn och fast, och man skall absolut inte ömka eller dalta med hunden. Detta kommer bara göra att hunden tror att rädslan var befogad och förstärka beteendet.

En annan väldigt viktig fas i en Saarloos liv inträffar mellan tre och sju månaders ålder. Detta är den känsliga fasen. Åter igen kan skygghet dyka upp. Man får tänka på att det som för andra hundraser inte framstår som speciellt ovanligt (hissar, bilar, folksamlingar osv.) får man vänja en Saarloos vid från tidig ålder. Många Saarloos valpar har problem med bilåkning, när de är små kan de spy, urinera och tömma tarmen. När de blir äldre kommer de bara dräggla, om än väldigt rikligt. Det tar även längre tid för en Saarloos att bli rumsren och ibland kan de märka revir inomhus, speciellt om man har fler hundar hemma. Tuggben och dylik som Saarloosen har tuggat på bli tabu för de andra hundarna, eller stället där hunden ligger och tuggar.

 

Deras flockinstinkt är tydlig, speciellt i närvaro av andra woldogs. Det är anmärkningsvärt hur lugna och vänliga de är gentemot sina rasfränder. Med hundar av andra raser fungerar de oftast bra, de är inga bråkstakar och älskar att leka med vänligt sinnade hundar. Flera vuxna tikar ihop kan bli problem, speciellt om de har haft valpar. För en tik av denna rasen innebär tillåtelsen att få ha valpar ett stort steg upp i hierarkin. När hon når denna position kommer hon inte att acceptera någon annan tik med samma rang. Det bästa är då att separera tikarna för all framtid. Som par är de trogna och accepterar inte vilken hane som helst vad gäller parning. Tikarna löper en gång per år, vanligtvis vintertid och löpet kan vara längre än hos andra hundraser. Även hanarnas fertila period är ibland förlagd till bara en gång om året. Detta kan förklara varför försök till blandning av Saarloos och andra raser ibland har misslyckats.

Gentemot barn är en Saarloos väldigt tålmodig, men man ska naturligtvis ha deras storlek och styrka i baktanke. Men den ymnighet den visar glädje gentemot vänner kan den lätt slå ned en vuxen man. Bara hundar som fortfarande är kvar i ung hunds stadiet gillar att leka lekar. En vuxen Saarloos tröttnar fort på lekar och efter att ha sprungit efter den ivägkastade bollen tre gånger vänder den sitt intresse mot något annat. Å andra sidan kan de lätt styras av sina instinkter och sinnen. Deras utpräglade jaktinstinkt ska inte underskattas och de är duktiga jägare! (katter, får, vildsvin, kaniner etc.) Om det är flera Saarloosar ihop organiserar de jakten i flocken och fördelar sina uppgifter på ett anmärkningsvärt sätt.

Så graciösa och vackra som dessa hundar är, med sin klokhet och förmåga att lära sig kombinerat med ett fenomenalt minne och ofta överraskande förmåga att använda det som de har lärt sig. ( öppna dörrar tex. även kylskåps dörrar) Det är när hunden känner att det är nödvändigt att använda sin otroliga fysiska styrka, sin utvecklade flock instinkt och sin okontrollerbara jaktinstinkt det är då man har stora problem!

För att ge en Saarloos den motion och variation den behöver är det nödvändigt att man själv är i god fysisk form. Att jogga eller cykla ett par timmar tröttar inte ut en Saarloos.

På grund av arvet från vargen mognar en Saarloos sent. Tikarna löper för första gången vis 15-18 månaders ålder, en del så sent som vid två års ålder. Löpet kan vara upp till 6 veckor och inträffar med 10-13 månaders mellanrum. Hanarna brukar börja lyfta på benet vid ett års ålder och i en flock kan det vara så att en rang låg hane inte lyfter på benet överhuvudtaget.

De här hundarna har en tendens att starkt försvara sitt revir gentemot andra hundar. Speciellt tikar som har haft valpar har en benägenhet att mer aggressivt försvara reviret mot andra tikar. Attacker med avsikt att döda inträffar ofta, även mot deras egna döttrar.

Vargblodet till trots så är Saarloos Wolfhond inte en varg, utan en hund. Att leva med vargar eller varghybrider utan att utsätta sig för fara är i princip omöjligt. I samband med den sexuella mognaden (2-3års ålder) försöker vargar mycket starkare och intensivare att klättra i rang. Dessa utmaningar är lika sällsynta hos Saarloos som hos andra hundraser. Saarloos Wolfhond har ingenting att göra med de varghybrider och bastarder som tycks ha blivit på modet och avlas fram hej vilt. Där avlas nya hundar på nya vargar utan någon som helst noggrannhet. Saarloos Wolfhond är en renrasig hundras med en mycket speciell mentalitet som har en betydande roll. Denna mentalitet är den stora skillnaden mellan Saarloos Wolfhond och Ceskoslovensky Vlkac.

Saarloos Wolfhond är mycket känslig mot medicinering, speciellt mot narkos och bedövning. Man får bara använda preparat speciellt framtagna för känsliga hundar, annars kan det hända att Saarloosen avlider under narkosen. Detta informerar alla uppfödare sina valp köpare om väldigt tydligt!