Lite historia om CsV

År 1955 genomfördes ett biologiskt experiment i forna Tjeckoslovakien, nämligen korsandet av Schäferhund och Karpatisk varg. Experimentet fastställde att både korsandet av en han hund/varg tik och vice versa gav avkomma och att den överväldigande majoriteten av denna avkomma hade de genetiska kraven för fortsatt avel. År 1965, efter experimentets avslutande, arbetades en avelsplan fram för denna nya ras. Meningen var att kombinera de använbara egenskaperna från vargen med hundens fördelaktiga egenskaper. År 1982 erkändes Ceskoslovensky Vlcak som nationell ras i forna Tjeckoslovakien.

Hur uppkom då denna ras och vem är upphovsman till idén att korsa schäferhundar med vargar? För att få svar på det måste man gå tillbaka till 1955 när ing. Karel Hartl började jobba med idén vid gräns vakternas kennlar i Libejovice. Första försöket att para varg tiken Brita med en utvald Schäfer misslyckades och därför byttes hunden ut mot en annan Schäfer hane. 26 maj 1958 föddes så de första hybriderna efter varg tiken Brita och Schäfern Cezar z Brezoveho.

Anatomiska och fysiologiska olikheter mellan hybriderna undersöktes noggrant och deras tränings kapacitet, aktivitet och fasthållande testades. Utvalda hybrider parades sen med icke besläktade Schäfrar och andra generationens valpar kunde tränas om de togs ur kennlarna och uppfostrades individuellt. Hybrider av generationerna F3 och F4 användes flitigt som service hundar i armén.

Varg tiken Brita var även parad med Schäfern Kurt z Vaclavky och hon födde de två första linjerna av hybrider. En tredje linje föddes i det Tjeckiska landet och vargen Argo var grundare till den. Schäfer tiken German Astra z SNB födde valpar på polisens kennel I Bychory 1968. Förkortningen ”CV” (Czech Wolfdog) började användas när det gällde hybriderna.

1970 skickades de flesta hybrider till nya kennlar nära Malacky som tillhörde Bratislava delen av gräns vakten. De bästa avelshundarna hamnade längre ifrån järn ridån vilket gjorde att Slovakiska uppfödare inte längre hade samma press på sig att producera hundar speciellt anpassade för armén. Nu kunde de jobba för att göra de yttre dragen enhetliga på denna nya ras.  Vice befälhavaren vid ovan nämnda kennel, Major Frantisek Rosik, numera president I den Slovakiska rasklubben för CsV i Bratislava, fick utan tvivel största äran för rasens utveckling i Slovakien.

En tredje varg – Sarik , berikade populationen I Malacky. Han parades med en hybrid tik av F3 generationen, Xela z Pohranicni straze, och med en hund tik, CV Urta z z Pohranicni straze, år 1972. Namnet ”Czech Wolfdog (CV) ändrades gradvis till ”Ceskoslovensky Vlcak (CsV)” under vilket rasen sedan erkändes.

Sista tillskottet i den genetiska grunden för rasen var parandet av varg tiken Lady med Schäfern Bojar von Schotterhof, vilket återigen skedde i staden Libejovice och valparna föddes 26 april 1983.  Kazan z Pohranicni straze (F 1), som var en avkomma i denna kull, användes direkt i avel. Sedan dess har bara renrasiga hundar använts i aveln.

Alla Hybrider och Varghundar mellan 1958 (då den första kullen föddes) till 1983 (då man tog fram den femte och sista blodlinjen) skulle klara av de hårdaste testerna någon hundras i världen behövt genomgå. Dom testades indviduelt och skulle klara både hälsotest, mentaltest samt att springa 100km i kuperad terräng i en snitthastighet av minst 12km/h. Hundarna skulle också klara av att följa ett 100km långt personspår oberoende av om det var dag eller natt, regn eller snö i de kuperade bergstrakterna i Tjeckoslovakien. Alla individer som inte klarade testen eller visade skygghet eller aggressivitet fick inte gå vidare i avel. Fortfarande idag finns det uppfödare i Europa som testar och tävlar med sina CsV på distanserna 40km, 70km och originaldistansen 100km. Dessa test/tävlingar går under namnen SVP 1, SVP 2 och SVP 3, Även tävlingar och arbetsprov i långdistans-personsök kan göras i Tjeckien och Slovakien.

Redan från början hamnade Ceskoslovensky Vlcak i händerna på civila uppfödare. Emellertid motsatte sig kennel organisationer i Tjeckoslovakien ing. Karel Hartl alla försök att få ett erkännande av sin ras och att få registrera hundar i stamtavle registret. Det var inte förrän 20 mars 1982 som ett möte hölls i Brno och äntligen, samma år, erkändes rasen i Tjeckoslovakien och de första 43 valparna registrerades i Prag. De följande 10 åren (1982-1991) registrerades 1552 valpar. Internationellt godkändes rasen så sent som 1989 av FCI på en konferens i Helsingfors Finland. Kravet från FCI var att bara de CsV som var minst generation fem (F5) fick registreras som renrasiga CsV, vilket idag innebär att det inte finns några CsV med vargblod över 30% registrerade. De flesta har inte mer än 25%.